HÄLSNING FRÅN GRUNDAREN

LEDARUTVECKLING FÖR VÅRT BÄSTA JAG

VÄLKOMMEN!

Vad roligt att du hittat hit. Hoppas att du finner något här som du ser kan stärka dig som individ och ledare – för det är allt det som det här konceptet handlar om – att förädla och förstärka!  Att sträva efter den bästa versionen av oss själva, våra ledarroller och våra företag/verksamheter.

Situationsinriktad Ledarutveckling är byggt av ledare för ledare. En stor del av kärnan härstammar från en ledare som varken hade starkt personligt ledarskap eller ett hållbart chefs- och ledarskap. Den ledaren var jag. Avsaknaden av rätt ledarverktyg och professionellt stöd höll på att kosta mig livet. 

Nedan får du delar av denna bakgrund och ja – den är personlig, men efter att jag valt att dela med mig har en ny värld öppnats. Innehållet i konceptet och coachningarna har fördjupats. Det är mycket tydligt att vi alla vårt bagage, dagliga situationer som ska hanteras (jobb/privat) samt mentala mönster som ibland hindrar oss från att må bra och få ut det bästa av oss själva. Dessutom är ledarstolen ofta förknippad med hög press och många gånger kan det kännas ganska ensamt. Här hoppas jag att vi kan få bli det professionella stödet i er verksamhet så att varje ledare får det som den behöver för att må bra 24/7 och kunna prestera på topp. Allt för att bygga effektiva och resultatskapande ledare som är långsiktigt hållbara och mår bra.

Therese svartvit

EN INRE LÅGA OCH DRIVKRAFT

Mitt intresse för att utveckla och bygga verksamheter började redan när jag var 10 år. Då tog jag mitt första försäljningsjobb. Att sälja jultidningar. Första året köpte nästan ingen. Den potentiella marknaden hade redan hunnit köpa av andra försäljningsentusiaster. Året därpå hade jag noterat i min kalender när tidningarna skulle komma och jag såg till att komma hem först från skolan den dagen. Snabbt ut på cykeln på den halländska landsbygden och visst nappade det!  När jag sedan levererade tidningarna skickade jag med ett litet handmålat kort som tack. Min första trogna kundkrets hade byggts. Parallellt drog jag på mig dyrare kostnader. Jag hade fått en häst, betingat med överenskommelsen om att jag fick finansiera prylarna till den själv. För att klara de ökade utgifterna var jag tvungen att hitta ett nytt sätt att tjäna pengar. Idén till min utökade business fick jag en dag när jag gick med min mamma på Varbergs torg. Där sålde man bigarråer till osannolika priser och jag fick en helt ny syn på vårt gamla bigarråträd där hemma. Jag plockade ner bären och bad om att bli skjutsad till torget. Innan jag slog upp mitt marknadsstånd gick jag runt och spanade på hur de andra gjorde. Där började på allvar mitt ”kopierande av de bästa”. Jag kollade vem som sålde bäst och varför och sedan gick jag tillbaka till mitt ställe och sålde slut på bären så snabbt att torgvakten inte ens hann ta upp torgavgiften. Så där höll det på några år och jag lyckades rusta min häst med den senaste outfiten. Gärna i matchande modefärger. Stackars häst…

 

***** Här lades grunden till det som indirekt eller direkt har hållit på med hela livet. Bygga relationer och försäljning. Många av de kunder som vi arbetar med idag har varit med sedan tidig start. Relationer är A och O för att bygga långsiktigt framgångsrika verksamheter 

 

EN VERKSAMHET KAN ALDRIG BLI BÄTTRE ÄN SINA VARDAGLIGA GRUNDER OCH RUTINER

Mitt första ”riktiga jobb” var som konsult via Adecco. Jag är evigt tacksam för att de vågade tro på nyutexaminerade mig. Jag hade förväntat mig att landa in lite högre upp i företagshierarkin, men jag fick starta från grunden som administratör. Året var 2001 och det var inte läge att vara kräsen. Det fanns knappt några jobb att söka och sysslolös var inte ett alternativ för mig. Jag hade blivit uthyrd till ett elbolag som behövde hjälp. Det var kaos i den nyligen avreglerade energibranschen. Åt skogen med alla teoretiska modeller och akademiska resonemang. Här var det bara att kavla upp ärmarna!

 

*****Under denna tid blev det tydligt hur viktigt det är att företagets grunder och dagliga verksamhet fungerar. 

 

MIN FÖRSTA CHEFSKONTAKT
Min första chefskontakt var sparsam. En lång Excel-lista nådde min hand tillsammans med två ord. ”Ring dessa!” Jag visste inte vad krumelurerna i arket betydde eller varför jag skulle ringa, men jag ringde. I andra änden svarade en trött röst. Med lite lirkande förstod jag att det jag sökte var en start- och en slutmätarställning. Att personen i andra änden tröttade på sådana som mig förstod jag senare. Det visade sig att jag behövde ringa samma person flera gånger på en dag om jag bara följde listan som det var tänkt. Jag kände att det fanns möjlighet till effektivisering så jag klustrade alla som tycktes ha samma identitet. Det minskade antalet samtal drastiskt. Till slut fick jag även vänt på kedjan. De olika nätägarna kontaktade oss med de siffror som de hade att lämna. Det gjorde det hela mycket enklare. Dessutom verkade vi alla involverade bli gladare av det.

Efter några veckor hörde jag ett dovt skratt bakom min rygg. Det var Lennart, bolagets Controller som kluckade. Han sa att det märktes att jag börjat jobba där. ”Va? Kan du se vad jag gör? Och att det gör någon nytta?” En låga hade börjat tändas inombords. Dessutom var det uppiggande med lite återkoppling på mitt arbete. ”Japp, nu växer äntligen intäkterna fortare än utgifterna” svarade Lennart. Med alla dessa mätarställningar och resten av gruppens hårda arbete kunde vi nu börja att fakturera rätt. Vid samma tidpunkt anmälde jag mig som frivillig semestervikarie för Lennart. I den rollen blev jag insatt i företagets ekonomi och viktigaste nyckeltal. 

***** Från denna stund började jag nyfiket studera chefernas agerande, ledarskap, kommunikation och struktur. Jag lärde mig även att det är guld värt att kunna företagets viktigaste nyckeltal och hur man kan påverka dem.

 

JAG BORDE INTE BLIVIT CHEF ENLIGT ANALYSEN
Efter några år på företaget öppnades en lucka som Kommunikationschef och jag sökte jobbet. Konsulten som hanterade ledarskapstesterna avrådde min chef till att välja mig. Min profil visade på att jag var allt för analytisk och obeslutsam och att det förmodligen inte skulle bli så mycket gjort…(!) Jag förstod varför jag svarat som jag gjort, men jag fick inte en chans att respondera. Som tur visste min chef att just den biten inte skulle bli mitt problem – snarare tvärtom.  

 

***** Under denna process odlade jag en sund skepsis mot icke lyhörda ledarskapskonsulter och trubbiga analysinstrument.

 

EN OHÅLLBAR CHEF I EN OHÅLLBAR SITUATION…
Under några år pekade allt uppåt/framåt och fantastiska resultat byggdes. Min arbetsgivare trodde på mig och jag fick alla möjligheter och utmaningar som fanns att tillgå. Utbildningar, nya tjänster, mentorer, coacher, nätverk… Samtidigt bildade jag familj med min studentkärlek. Livet gick i 190 knyck. Vid en ålder på 27 år blev jag Marknadschef över 15 bolag och jag försökte omsätta alla mina fina ledarskapsutbildningar i praktiken. Det gick inget vidare. De praktiska verktygen och handledningen i vardagen saknades. Jag tror att jag gjorde alla ”fel” en chef kan göra under denna period. Mitt kontrollbehov var enormt. Jag ville bli omtyckt av alla. Datorn släcktes sällan innan dygnsskiftet. Jag var tillgänglig jämt och alltid snabbast på bollen. När uppdraget blev för stort lyckades jag inte att sätta tillräckligt tydliga gränser uppåt eller mot mig själv. Jag var rädd för att bli petad. Jag trodde inte tillräckligt på mig själv eller mitt eget värde.

***** Hade jag vid denna tidpunkt fått lära mig personligt ledarskap och haft tillgång till en professionell ledarutvecklare i vardagen hade jag klarat mig betydligt bättre – personligen och ledarmässigt

 

Stressymptomen började att leta sig fram. Hög puls. Irritation. Tysta tårar. En konstant känsla av att vara låg, samtidigt som jag gick på högvarv. En rusande rostig racerbil. Det blev en kort sjukskrivning med förhoppningen om att jag skulle vila upp mig. Jag pausade ett tag, men var snabbt tillbaka. Dock hade jag inte fått några verktyg så jag gjorde samma fel – om och om igen. Inte bara arbetsmässigt utan även privat. Jag var som en projektledare över världens alla göromål.

Det var naturligt att tveka då jag en dag fick frågan om att söka till den VD-post som koncernen utlyst. Jag var positiv till miljöombyte och som VD skulle jag dessutom få friare tyglar att påverka och bygga. Uppdraget var gediget och kravet mycket tydligt. Få de tio elbolagen lönsamma. Nästintill ett Mission Impossible, men vi klarade det. Som ledare hade jag fortfarande ett allt för stort kontrollbehov och vår fullsmattrade aktivitetslista hade ingen horisont. Allt hade deadline ”igår” eller i bästa fall ”nu”. Bolagen landade i svarta siffror, men jag mådde inte bra. Det var röda varningslampor som blinkade starkt och olycksbådande.

***** Här fick jag kontakt med Företagshälsovården och deras jättetrevliga, mjuka och inlyssnande terapeut. Jag fick tips kring vila, återhämtning, sömn och motion. Tyvärr inga verktyg kopplat till själva ledarrollen och utmaningarna inom företaget. Det hade jag också behövt.

 

…UTAN PERSONLIGT LEDARSKAP…
Tillsammans med tuffa krävande uppdrag var det även mycket ansträngt privat. Under denna period inträffade två livsomvälvande händelser där var och en av dem hade räckt för time out ett tag. Händelser jag inte med all vilja i världen kunde påverka.

Det som dock var allra tuffast för mig var att min livskamrat och jag inte längre var på samma planhalva. Vi som varit ett så länge var på väg åt helt olika håll. Vi förstod inte längre varandra och det var en enorm sorg. Jag hade överhuvudtaget stora problem med nära relationer och lyckades skapa distans till de flesta omkring mig. Dessutom var jag i dålig fysisk form och jag sov knappt. Situationen var tärande och hade så varit i många år. Till slut orkade min kropp inte längre.

 

… OCH ALLT TOG STOPP
Jag trodde ALDRIG att jag kunde falla så djupt och så hårt. Visst hade det varit tuffa och krävande tider, men jag skulle repa mig. Jag skulle bara…Men det blev inget bara. Det var en helt vanlig onsdag i början på 2000-talet. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte tänka. Jag var inte längre stressad. Jag var inte längre gråtfärdig. Jag var inte längre på G. Jag var inte längre passiv. Jag var…Ingenting. Allt blev svart. När jag, om och om igen, skulle svara på psykologens frågor om jag ville ta mitt liv förstod jag inte frågan. Vad fanns där att ta?

Mina blodprover visade på så dåliga resultat att läkarna undrade hur jag ens hade kunnat stå upp de senaste åren. Där fanns nästan inga må-bra-hormoner kvar i kroppen. De hade nötts ner. Sett i en backspegel är det inte alls konstigt att jag tog slut. Det borde ha varit ”game over” för länge sedan. Jag borde ha tagit hjälp eller blivit ”tvångsomhändertagen” för länge sedan. Stressymptomen var mycket tydliga. Jag kände av dem, men trodde att jag skulle fixa det eller att det snart skulle bli lite lugnare… Omgivningen visste att något var fel, men de visste inte vad de skulle göra. Varken hemma eller på arbetet. Yoga föreslog någon. Någon annan tyckte att jag kunde ta lite längre sommarsemester. Den högsta chefen responderade med att säga att ”Det är så det är på toppen Therese. Och själv tycker jag att det är som bäst när det vitnar framför ögonen”. (Denna man fick några månader senare en hjärtattack. Han överlevde).

Psykiatrivården som jag bekantade mig med under denna period hade följande recept till mig för tillfrisknande: Dagliga ECT (elchocker), kraftfulla bedövande mediciner och metervis av enkätblanketter att fylla i gällande mitt tillstånd. Under denna tid skrev jag dagbok varje dag och det framgår tydligt i texten vad jag hade behövt allra mest. Någon att prata med. Någon som kunde lyssna neutralt och ge mig konkreta verktyg att arbeta med. Hade jag fått det hade de inte behövt fritera min hjärna så hårt eller bedövat mina sinnen med så många preparat. Det är jag övertygad om.

*****Här fördjupades mitt intresse för psykologi och beteendevetenskap. Framförallt tillämpningen av den.  

 

EN VÅG AV SKULD OCH SKAM
En dag när jag hade haft besök av min familj var jag helt slut. När de gick sa den mycket välutbildade psykologen till mig ”Åh, vilken fin familj du har! Nu måste du kämpa så att du kommer tillbaka till dem”. Det var säkert sagt i bästa välvilja, men själv hade jag uthärdat besöket som varade i knappt en kvart. Jag orkade inte. Dessutom flyttade jag på soffbordet så att de skulle kunna komma därifrån snabbare. Jag gick tillbaka till mitt rum. Min vårdplats. Jag kände mig värdelös. En stor våg av skuld sköljde över mig. Jag önskade att det skulle börja snöa och att jag skulle kunna gömma mig under snötäcket och bara försvinna. Jag ville inte aktivt ta livet av mig, men jag orkade inte heller att leva. Skulden och otillräckligheten höll på att knäcka mig.

Då tittade en sköterska förbi. Hon skulle egentligen bara fylla på med vatten och dela ut nya piller,. Hon frågade hur det var fatt. Trots att jag inte sa något på en lång stund stod hon tålmodigt kvar. Tyst svarade jag till slut att mina barn varit där, men att jag inte orkade med dem och att det kändes fruktansvärt. Då tittade hon bara på mig och sa att: ”Du ska inte ha dåligt samvete. Du är en jättebra och klok mamma som nu tillåter dig själv att läka. Annars finns du inte och de vill väl ha sin mamma? ”

 

ETT STEG FRAMÅT
Utan det dåliga samvetet som tyngde mig orkade jag tänka en klar tanke. Jag bestämde mig för att jag skulle göra allt för att komma härifrån och aldrig mer återvända. Jag skulle ta reda på ”Hur kunde detta ske?” och ”Hur förebygger man situationer som denna?”  Jag började att samla på mig kunskap, metoder och modeller. Ett annat viktigt steg var att jag började att motionera och vila på regelbunden basis. Jag behövde fylla på min kropp med må-bra-hormoner. Efter timvisa dialoger med läkarna blev jag även kvitt mina tonvis av mediciner som bedövade och passiviserade mig. De hade säkert en poäng i början för att jag skulle varva ner, men jag hade inte orkat ta mig upp om jag hade fortsatt att tillåta dem. Obs! Jag är inte emot medicinering och det är absolut inget man ska laborera med på egen hand. Men jag hade hittat en kraft inuti mig själv och jag hade samlat på mig verktyg som jag ville ge chansen. Till slut fick jag med mig vården på tåget och vi hade tät kontakt under hela tiden.

Jag går fortfarande på regelbundna kontroller och varje gång får jag höra samma sak. ”Du har lyckats med något som väldigt få klarar. De flesta som varit så djupt nere kommer tyvärr aldrig upp igen eller så får de så kraftiga men att de har svårt att fungera i vardagen”. Detta faktum har gjort mig oerhört ödmjuk inför livet och andra människor. Tidigare var jag en ganska krass och dömande. Idag dömer jag ingen och jag vet att linjen är så tunn. Så tunn.

Efter att ha knäckt min kod till att leda mig själv och må bra började jag att räta upp ett ”livsben” i sänder. Ett första steg var att hoppa av den mycket lovande och branta karriärstegen inom energibranschen. Jag ville byta jobb och lära mig mer om personlig utveckling, ledarskap och verksamhetsstyrning. Jag certifierade mig som ledarutvecklare och startade eget bolag. Först var jag knuten till ett koncept med fasta program för ledarutveckling och där lärde jag mig massor, men efter några år kände jag att jag ville möta ledarna ännu bättre i deras situation och skräddarsy varje upplägg. Situationsinriktad Ledarutveckling började att se dagens ljus.

 

TILLSAMMANS I STÄNDIG UTVECKLING
Situationsinriktad Ledarutveckling vilar på en grund av vetenskapligt förankrade metoder tillsammans med egna erfarenheter och verktyg som vi vet varit viktiga för andra och konceptet uppdateras löpande.

För att må bra och bli en hållbar resultatskapande ledare är det mer än bara det personliga ledarskapet som måste vara starkt. Verktyg och träning i att leda andra är också centralt liksom hur företaget styrs och struktureras. Därför omfattar Situationsinriktad Ledarutveckling alla dessa tre områden. Leda mig själv. Leda andra. Leda verksamheten.

När du träffar din ledarutvecklare kan du vara trygg med att du får ett professionellt och mänskligt stöd i vardagen. Fullt redo att fokusera på dig och din situation. Ett stöd som utvecklar dig som person, ditt ledarskap och er verksamhet. På ett långsiktigt och hållbart sätt. 

Tillsammans gör vi skillnad. På riktigt. 

Therese Hoveman

LEDARUTVECKLINGSPROFIL – THERESE HOVEMAN

  • Ekonomie Magister, Lunds Universitet
  • Certifierad Ledarutvecklare med över 5000 coachingtimmar av ledande befattningar
  • Utsedd av Leadership Management International (LMI) till en av världens främsta i sitt yrke
  • Över 20 års erfarenhet som chef och ledare
  • Tidigare VD, Försäljningschef och Marknadschef inom Energibranschen
  • Äger och driver Situationsinriktad Ledarutveckling och HOVEMAN Ledarutveckling AB sedan 2011
  • Ordförande i fotbollsföreningen Dösjöbro IF 2017-2019
  • Drivkraft: Att göra skillnad och skapa resultat. På riktigt! För dig som person. För dig som ledare. För er verksamhet.
  • Värdegrund: Balans. Inspiration. Tillit.
  • Till vardags: Bor i Kvärlöv, en skånsk liten by, tillsammans med man, två barn, en hund och en kanin.
  • På fritiden: Familjeliv. Fotbollsmamma. Hundpromenader. Tabata-träning. Mountainbike och skidåkning. Fjälliv i Trysil – vårt andra hem.